Sofies Wellness

Direktlänk till inlägg 30 oktober 2012

Gå ner i vikt = Lycka?!?

Av Sofie - 30 oktober 2012 10:08


Det här tycker jag är väldigt intressant och jag bara känner att jag måste få skriva av mig på ämnet.

Blir man lycklig av att gå ner i vikt?


Det känns som att så många tror det. Och jag förstår det. För vi har blivit helt hjärntvättade när det kommer till den saken. Tänk bara på alla budskap vi får om att gå ner i vikt om dagen. Löpsedlar och tidningar som säger "Hur du går ner 5 kg i veckan", "Nya dieten som får dig att tappa fettet kring magen utan att du behöver träna alls", "Gör dessa övningar 6 min om dagen och du kommer i klänningen till midsommar", "Jenny 27 år nådde sin drömkropp, läs hur du gör", "Hur du får samma kropp som Paris Hilton" eller "Ät bara broccoli och citron och du når din drömvikt"... Reklam om hur man förlorar pulverdieter som innehåller bara skit och ingen näring (jag stör mig så otroligt mycket på att många hälsotidningar med bra sunda artiklar väljer att ha sådan skitreklam när de står för något mycket bättre, men värst av allt tycker jag är att apoteket säljer och gör reklam för sådant, apoteket som för mig är en riktig affär med bra tankar, okej jag skulle kunna flera sidor om detta, ska inte göra det nu). Bara helt vanlig reklam som inte har något med vikt att göra påverkar våra tankar om vikt, för modellerna som väljs ut är alltid smala samtidigt som de ser glada och lyckliga ut.


Det är just det, på alla bilder som handlar om viktser människorna glada och lyckliga ut. I alla texter som har viktnedgång att göra nämns ordet lycka. Helt utan att vi medvetet tänker på det tror vår hjärna att om man går ner i vikt eller ser ut på ett speciellt sätt blir man lycklig. Då är det inte konstigt att många tror att man blir lycklig av att gå ner i vikt. Att väga lite/gå ner i vikt är samma sak som lycka blir vår sanning utan närmare eftertanke. Och sedan förs budskapet vidare. Mammor får barn, är inte nöjda med sin kropp och försöker gå ner i vikt. Vad signalerar det till barnen? Jo att man ska väga lite, det är bra. Då blir man lycklig! Barnen växer upp, kommer i tonåren, finner inte sig själva och är osäkra på sin kropp. Vet inte riktigt vad de vill i livet, men får på en massa sätt (mycket omedvetet) genom samhället veta att om de går ner i vikt blir de lyckliga, ja då har de en plan, något att kunna sträva mot. Tonåring som jag själv är får jag höra en massa andra tonåringars tankar kring detta. Alltid lika intressant. Kalorier, gå ner i vikt, bli smal, tjockarkvällar, "tjocka sig", fokusera på att äta helt nyttigt en vecka, dåligt samvete, "allt eller inget-tänker", äta lite kalorier, "idag har jag tränat, därför är det idag okej att fika-tänket" och fett är inte bra, är alla ord och uttryck som är vanliga att använda. Mycket vanligare än att träna för att må bra, äta energrik men näringsrik mat, bli stark och få bättre kondition, för att klara av vardagen bättre, leva längre och för att det är kul. Självklart hör jag det också, men de andra sakerna är vanligare. Men kanske vi inte strävar efter att må bra utan att se bra ut? Är det det vi strävar mot i dagens samhälle? Alla dessa som försöker gå ner i vikt, vet en del att de kanske inte kommer att bli lyckligare, de bara gör det för att se bra ut. Är det det som är viktigast, bättre än att må bra? Och sedan aspekten att väga lite, är det att se bra ut? Ni vet vad jag tycker om vikt, det har jag skrivit om tidigare, bara ett nummer som säger ingenting.


Jag förstår att man vill se bra ut. Det vill jag med, det förnekar jag inte. Jag tränar och äter som jag gör för att jag tycker det är kul, jag mår så mycket bättre, bli gladare, bli piggare, avstressa mig (träning), bearbeta känslor (träning), klara vardagen bättre, för att det är gott (mat), för att ha en kropp jag trivs i och ha en välfungerande kropp som klarar att aktivt liv så länge som möjligt. Men att samhället målar upp en bild av att viktnedgång och väga lite är något som får oss att bli lyckligare. Att om man får sin drömkropp så kommer alla ens problem att försvinna. Livet kommer plötsligt att bli perfekt. NEJ, jag tror inte på det!


 

Strävan efter att gå ner i vikt gör att det går för långt för många. Och hemska sjukdomar som anorexia, bilden jag fann på instagram talar sitt språk. Ingen vill hamna där!


Jag brinner för hälsa, mat och träning. Jag tycker det är intressant och vill få människor som inte är lika insatta att förstå. Att leva hälsosamt med bra riktig mat, träning, bra hälsotankar (utan ångest och "måsten"), ha människor vi tycker omkring runt oss, ha ett givande jobb, resa/upptäcka/uppleva världen och göra saker man tycker om på fritiden. Det är det som ger lycka, eller nej det är inte heller lycka, det är min definition på lycka för mig. Sådant som gör mig lycklig. Nej, Lycka är precis det som du tycker lycka är. Låt inte samhället eller någon individ som mig påverka (både omedvetet eller medvetet) dig var lycka är, du sätter din egen definition på vad lycka är. Det är helt enkelt sådant som får dig att må bra. Tänk efter, vad mår du bra av egentligen? Inte den bilden av den "perfekta" människan som ser ut som i modellerna i reklam, har det perfekta jobbet, perfekta partnern, stort socialt liv med massor kompisar, tränar 6 dagar i veckan, äter perfekt, har inga problem, bor i en fin villa, åker utomlands flera gånger om året, ordnar perfekta fester, är smarta och aldrig gör några misstag, dvs en person som har "lyckats" enligt samhällets ideal. Här kan vi ta upp yttligare ett exempel som skapar problem med vårt inre välmående, vi har en bild av att lycka är samma som att "lyckas". Därför strävar vi efter att "lyckas", så att vi blir lyckliga. Tyvärr fungerar det inte så. Man måste hitta vad som är lycka för en själv, inte bara efter vad samhället tycker. Och då när vi äntligen nått samhäller lycka inte förstå varför vi inte är lyckliga.


Så dagens uppgift till er att tänka på, vad blir ni lyckliga av egentligen? Och sen när jag har lagt ner en massa tid på detta inlägg vill jag självklart höra vad ni har att säga om dessa saker, kommentera! Jag vet att jag inte riktigt höll någon röd tråd igenom inlägget, men jag tror ändå jag har fått fram en massa viktiga saker som jag vill säga!


Vill även tillägga att visst är det inget fel att gå ner i vikt. Men det är just det här fokuset på att gå ner i vikt som stör mig. Just vikten som bara är en siffra, har ingen betydelse alls hur man ser ut (personer med samma vikt kan se väldigt olika ut med tanke på muskelmassa och längd), hur man mår, hur hälsosam man är och hur lycklig man är. Sedan är det många som borde lägga om sina mat/träning/hälsovanor för att må bättre på både in- och utsidan och på så sätt kommer de att gå ner i vikt. Men det är inte just det att gå ner i vikt som är det viktiga!


Kom ihåg, vad är lycka för ER?!? 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Marjo

30 oktober 2012 12:07

Vilken häftig bild av den som kollar sig i spegeln.
Och vad bra det du skriver om. Lyckan är så mycket mer än att väga mindre än ...kg eller att ha storlek 36!

 
Ingen bild

Emma

30 oktober 2012 12:21

Kanon bra inlägg! Mycket tänkvärt. Skrev just en uppsats i skolan om samma ämne. Håller med dig om allt, men stör mig på bilden. Har man anorexi är man väl medveten om att man är smal. MEN man vill vara SMALAST, så tycker inte den stämmer något vidare.
Men älskar din blogg, den är otroligt inspirerande, läser den dagligen. :) Ha det så bra! Kram

Sofie

30 oktober 2012 14:06

Tack :)
Jo när man har anorexia vill man vara smalast, det har du rätt i. Men ofta tror man även att man är tjock även fast att man inte är det.
Kram!

 
Ingen bild

J

30 oktober 2012 12:56

Åh vilket bra inlägg!!!!!
Jag håller helt och fullt med dig, jag har väl dock själv ibland fått såna där dåliga tankar, typ åh vad tjock jag är (även fast jag inte är det m.m.) och har varit mycket medveten om att det är just pga alla modebilder m.m
Din blogg är så bra, jag mår nästan bra bara av att läsa den, man får bra tips om mat m.m men samtidigt så blir man inte stressad av att man "måste gå ner i vikt" "måste se ut som en sticka" utan snarare "så här gör du för att må bra". Okej nu blev den här kommentaren ganska flummig men hoppas du förstod ändå X)

Sofie

30 oktober 2012 14:10

Jag tror att jag förstår dig. Att du menar att jag hela tiden skriver såhär gör du för att må bra osv? Det har du kanske rätt i. Jag borde snarare skriva såhär gör jag för att må bra, och kanske du också kan göra för att må bra (men det måste inte vara så). Var det så du menade? ;D

 
Julia

Julia

30 oktober 2012 13:26

Det är säkert många som vill gå ner i vikt i hopp om att bli lyckligare, men när man väl lyckats gå ner i vikt är det väldigt lätt att hamna i en ond spiral, och att gå ner i vikt snarare blir en besatthet och tvång istället för att "går jag ner 2 kg till blir jag lyckligare". Att man får anorexia behöver inte heller bara ha att göra med att man går ner i vikt för att bli lycklig. Det brukar finnas något bakomliggande, något som gör att man fortsätter till det extrema. Tycker inte heller att man kan jämföra en sjukdom i detta resonemanget, då jag själv vet att jag inte gått ner i vikt i hopp om att bli vakren snyggare eller lyckligare.

Men annars håller jag med. Hade nog inte tidningarna gått ut med att smal=lycka och framgång hade säkert färre behövt känna sig stressade över att vikten ska ha så stor betydelse. Men du har rätt, det tar upp för mycket tid och får många att må dåligt. Fokuset bör egentligen handla om att må bra, och finna riktig lycka.

http://juliajensen.se

Sofie

30 oktober 2012 14:19

Nej det kanske var dåligt att lägga upp den bilden till detta inlägg. Jag menade inte att man går ner i vikt ALLTID för att bli lycklig. Det finns många anledningar, men det är vanligt och det var det jag ville påpeka. Och man kanske inte hela tiden tänker åh nu kommer jag blir lycklig, det är mer undermedvetet.

Och de som har anorexia, de fortsätter inte sträva efter att gå ner i vikt för att bli lyckligare. De jag vill säga är att om man hamnar i den onda viktnedgångshetsen kan det på sikt leda till anorexia, men själva anorexian är en annan sak.

 
Sara

Sara

30 oktober 2012 14:37

Har själv en ätstörning, aneroxia. Att vara duktig flicka och ha en perfekt bild utåt var och är viktigt för mig. Arbetar massor med att släppa den nu! När livet rör ihopa sig ville jag hålla kontrollen över mitt liv och jag kunde kontrollera motionen och maten/kosten. Men jag kan ärligt tala säga att jag blev inte lyckligare för att jag gick ner i vikt. Kämpar nu för att bli frisk från helvetet och det är inte lätt, fått mycket hjälp och behandling men det är lätt att trilla tillbaka igen i skiten.
Vårt välmående och lycka är mer än en siffra på vågen. Jag hade gärna vägt 10 kilo mer och inte gått igenom hela skiten och mått bra! Att sluta tänka kalorier, att kunna äta en glass, eller godis utan att behöva kompensera för det senare (eller tidigare) är inte ett roligt liv!

http://resanmotsundvikt.blogspot.com

Sofie

31 oktober 2012 21:09

Jag som inte har haft anorexia har nog svårt att förstå. Men jag tycker att det är så hemskt att det är många som har det så här och mår så dåligt. Ta hand om dig, och kämpa på! :)

 
Fanny Roethlisberger

Fanny Roethlisberger

30 oktober 2012 14:47

det finns dock pulver som kan vara till hjälp för människor med viss problematik. Självklart är det för de allra flesta bäst att äta hälsosamt, inte minst för att hålla ev förlorad vikt borta (om man nu behövde gå ner fr början) i framtiden, men jag har själv nära vänner som av olika orsaker inte kunnat "äta lagom".
Och all typ av mat-problematik (oavsett psykisk eller enbart fysisk, dvs övervikt) är att ha en ätstörning. Och har man det, så är det inte så "lätt" som du (och andra som inte varit sjuka) får det att låta, att bara äta hälsosamt. JAG vet också att hälsosam mat kan vara god, att man kan äta både gottis och stora mängder utan att bli tjock. Men det handlar i slutänden inte om det, vilket jag förstår att du/många andra, inte riktigt KAN förstå. Det är liksom en helt annan nivå och har man inte varit där kan man inte förstå. Det är en psykisk grej, som ofta hör ihop med självdestruktivitet, och även om din grundtanke här är väldigt vettig och god, så anser jag överlag att man inte ska... uttrycka sig riktigt så häftigt om saker man faktiskt inte genomgått själv.
I övrigt vet du att jag tycker du är väldigt klok och har hjärtat på rätta stället, jag tar bara lite illa upp, för den är skillnad på tjejerna som "vill vara smaaala och fiiina", och de som inte kan hantera känslor, sug, hets och stress, som inte känner skillnad på känsla och känsla. För vissa kan det vara en god idé att slippa tänka på VAD de ska äta, NÄR och hur MYCKET, utan bara dricka några shakes om dagen och fokusera på annat ett tag. Planera en fungerande mat- och levnadsplan för framtiden efter pulver-tiden, och faktiskt hitta ett hållbart sätt utan att få panik och falla tillbaka i gamla vanor för att man åt en tugga mer än "planerat".

http://roethlisberger.shapemeup.se

Sofie

31 oktober 2012 21:17

Nej självklart kan jag inte veta eftersom jag inte varit sjuk själv, och jag kommer nog aldrig förstå helt. Det har du rätt i!
Egentligen är kanske inlägget mer tänkt om de som inte är sjuka, utan är friska men påverkas av vikttankar men det går inte så långt utan bara mår dåligt över och tänker att de borde bli smalare.
Men jag kan nu förstå det du säger om att för vissa kan det hjälpa en tid att veta exakt hur det ska göra med maten, att ha en bestämd plan, så att de slipper tänka så mycket. Jag har faktiskt inte tänkt på det innan!

 
Ingen bild

Hanna

30 oktober 2012 16:00

Jättebra skrivet och så sant. Det är rent av sjukt hur stort fokus det läggs på utseendet i dagens samhälle, något som egentligen är ganska oväsentligt i det stora hela. Jag själv fick anorexia för några månader sedan och brottades med min spegelbild varje dag. Jag ville ju bara vara smal! Jag började träna mer och mer samtidigt som jag började äta mindre och mindre. Varje dag ställde jag mig på vågen flera gånger, livrädd för att ha gått upp i vikt. Sakta bröt jag ner min kropp och snart hade jag inte ork till att göra något alls. Då jag inte tränade satt jag bara på mitt rum och stirrade ut genom fönstret, livet hade helt förlorat sin mening. Sedan fick jag komma till BUP och sakta men säkert började jag jobba mig uppåt igen, och inte var det lätt alla gånger. Men så kom jag över en gräns där mat plötsligt blev något som var tillåtet igen, någonting man kunde njuta av utan ångest. Nu mår jag bra igen och mat och hälsa har blivit ett av mina stora intressen men när man ser alla löpsedelar och tidningar med rubrikerna "så går du ner i vikt" etc. blir man ju självklart påverkad. Tidningarnas egentliga målgrupp är ju överviktiga vuxna som faktiskt kanske skulle behöva tappa några kilon av hälsoskäl men problemet är ju att tidningarna finns tillgängliga för alla, alla ser ju och läser de där rubrikerna oavsett vikt och ålder. Vi skapar oss en bild av att man är perfekt om man är sådär snyggt smal som modellerna och att om man lyckas uppnå drömkroppen så blir man lycklig. Tro mig, det blir man inte. Riktig lycka är att må bra och ta hand om sig själv och det gör man inte genom att banta. Jag stör mig så otroligt på när personer lägger upp bilder på fika, godis eller snacks med texten "Dags att bli tjocka!", "Ser framemot kommande kilon!", "Vi tjockar oss" eller liknande. Det ingår faktiskt i livet att unna sig godsaker ibland och man blir ju inte fet av det så länge man inte trycker i sig kolossala mängder varje dag (och samtidigt inte rör på sig). Livet är för kort för att fokusera på sådant som egentligen bara får en att må dåligt; bara ät, njut och lev istället!:)

Sofie

31 oktober 2012 21:20

Vad glad jag blir när jag läser att du har överbemannat sjukdomen och nu mår bra och är frisk med sunda tankar. Det är absolut inte alla som klarar det, det ska du vara stolt över! Fortsätt ta hand om dig :)

 
Ingen bild

Malin

30 oktober 2012 16:48

Hej, detta var ett väldigt vettigt, och moget, inlägg och det du tar upp är skitviktigt. Jag har lite insikt i detta med viktnedgång och kan direkt säga att jag inte blev lyckligare av det. För varje kilo jag tappade kände jag mig två kilo tyngre. Att vara hälsosam blev till tvångstankar och nu, ett och ett halvt år efter att jag började gå neråt i en spiral, är jag äntligen nästan tillbaka till mig själv igen. Jag är inte nära det jag vägde innan ätstörningen tog fart, men det spelar ingen roll. Jag känner mig frisk och för varje kilo jag gått upp har jag vunnit tillbaka en del av mig själv. Vad lycka är är otroligt individuellt, jag har ingen aning om vad ordet innebär för mig, men jag är hundra procent säker på att det inte är förknippat med viktnedgång.

Just nu är lycka hösten, brasor, litervis med te, frukost och den eviga längtan efter jul (som jag tänker njuta av utan några som helst hinder!). Jag hoppas din höst blir finemang och att du trivs med livet! Kram-på-avstånd!

Sofie

31 oktober 2012 21:22

Starkt att ta dig igenom ätstörningen och nu har sundare tankar! Hoppas att din höst också blir fin :D Kram!

 
Antonia

Antonia

30 oktober 2012 18:18

Åh vad bra skrivet, jag blev verkligen berörd! Jag är själv en av de som ramlat ner i anorexins fälla och håller nu på att kämpa för att bli frisk. Tankarna är så fruktansvärt jobbiga och att samhället konstant trycker på gör det inte lättare. Inte nog med alla krav jag har på mig själv som det är, men så ska jag stå ut samhällets också! Det är inte konstigt att anorexin griper så många offer... Det här var verkligen bra skrivet, inspirerande och fick tankarna att bli lite lättare. TACK.

http://antoniaeriksson.devote.se

Sofie

31 oktober 2012 21:25

Tack för kommentaren, jag kan inte säga mer än att KÄMPA PÅ, det är det värt alla gånger om!

 
Ingen bild

E

30 oktober 2012 19:29

Jag har haft anorexia i många år och läser din blogg dagligen. Du har ett bra tänk och jag blir glad av att läsa din blogg! Kram

Sofie

31 oktober 2012 21:27

Tack, kram!

 
Ingen bild

felicia

30 oktober 2012 22:57

Att få vakna, äta en riktigt god frukost som jag gärna förberett dagen innan, ta en promenad och tänka ut hur jag ska lägga upp min dag. Komma hem, ta det lugnt, duscha osv och sen ge mig ut på äventyr. Jag älskar mornar och det värsta jag vet är att behöva stressa.
Du har så vettiga tankar och jag ska vara ärlig. Jag har hamnat i gå-ner-i-vikt-hetsen. Jag har börjat med måsten och ångest om jag äter för mycket och ångest om jag inte tränar. Jag har börjat träna bara för att, inte för att jag vill eller tycker det är kul. Du fick mig att tänka om. Vet inte hur länge det kommer hålla, men det funkade nu i alla fall. Ska spara ditt inlägg och läsa igenom då och då! Kram på dig

Sofie

31 oktober 2012 21:31

Kämpa emot alla dessa onda tankar även hur jobbigt det än är. Kanske kan det hjälpa att prata med någon? Krya på dig!

 
Ingen bild

Louise

30 oktober 2012 23:14

Jag tycker att det du skriver är otroligt bra, och jag tycker det är väldigt kloka tankar av dig och jag är lite imponerad av att du, som utan att ha haft en ätstörning, ändå kan se det såpass klart och riktigt hur en ätstörd kan tänka. :)
Och det du skriver om lycka fick mig verkligen att tänka till!

Sofie

31 oktober 2012 21:33

Kul att du fick dig en tankeställare! :) Men jag kan samtidigt inte säga att det är såhär alla ätstörda tänker, för det tror jag inte!

 
Sanna

Sanna

31 oktober 2012 22:39

Hej! Vill börja med att säga att jag tycker att du har en bra och inspirerande blogg! Jag håller verkligen med dig i detta tankfulla inlägg! Precis som du skrev så hör och ser man allt för ofta personer som står och jämför sina kroppar, vikter och kallar sig tjocka! Dessa personer som inte är tjocka över huvud taget har helt klart blivit påverkade av massmedians inflytande! Jag tycker det är så synd att vi har blivit så dåliga på att se allt de bra med oss själva och istället fokuserar på det som är mindre bra, eller det man inte är "nöjd" med.
Detta med att man ska träna för att få äta är riktigt dumt! Jag tycker att man ska se det tvärtom, man måste äta för att få träna! Om man inte äter ordentligt kan träningen som ska vara hälsosam istället bli ohälsosam! Av detta skriver jag av egen erfarenhet då jag under en period inte fick i mig tillräckligt i förhållandet till min träning. Jag hade en kombination av ät- och träningsstörning om jag ska fatta mig kort.
Du skriver om lycka och att många ser viktnedgång som det. Jag tycker som du att det inte är den rätta definitionen av lycka. Jag tror att när man accepterar sig själv som den unika och fantastiska person man är så infinner sig lyckan.

http://www.sannacecilianyberg.blogg.se

Sofie

1 november 2012 14:47

Jag håller också med om att man måste äta för att träna. Kroppen återhämtar sig mycket bättre. Och man måste få bra energi att kunna träna på. Annars kan man inte träna lika hårt!
Härligt att det är yttligare en bra tänk om detta :D

 
Ingen bild

Sofia

12 november 2012 22:36

Ett väldigt tänkvärt budskap du ger! Blir riktigt glad när jag läser de kloka orden och texten skänker ett slags hopp Tack för ett superbra inlägg!

 
Ingen bild

S

18 februari 2013 11:06

TACK, Sofie.

 
Gå ner i vikt

Gå ner i vikt

2 juli 2013 10:44

Riktigt kloka ord och en toppenblogg!

http://gonerivikt.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofie - 3 november 2014 21:10


  Japp, jag låter bloggen vila ett tag nu dvs jag tar någon form av bloggpaus på obestämd tid. Energi att lägga på bloggen finns inte riktigt där för mig. Antingen vill jag göra min blogg bra och skriva regelbundet eller så vill jag inte skriva all...

Av Sofie - 18 oktober 2014 15:48


  Inställda planer med en kompis ledde till att jag hängde med familjen och ett par familjevänner ut i skogen idag. Vi hittade en massa svamp och njöt av naturen.             Självklart hade vi med oss matsäck i våra ryggsäckar! På mina mac...

Av Sofie - 17 oktober 2014 08:00


  Här har ni veckans fredagslista:   1. MIN MORGONSTUND är något jag högt prioriterar. Till för bara några månader sedan ingick det bara att göra en smarrig frukost och äta den i lugn och ro. Nu går jag faktiskt upp ännu tidigare för att börja ...

Av Sofie - 16 oktober 2014 20:34


    Färgen på min frukostfavorit just nu kan en ju diskutera men den är iallafall supergod. Jag måttar inte utan kastar hej vilt i avokado, frysta hallon och/eller blåbär, en massa kakao, fryst spenat, en skvätt kaffe, rismjölk och kallt vatten ...

Av Sofie - 16 oktober 2014 20:20


  Hej allihopa! Som ni säkert har märkt har jag tagit en spontan bloggpaus senaste veckorna. Främst pga bloggtorka och att mycket annat i mitt liv har tagit tid. Men nu är jag tillbaka och tänker så smått börja skriva igen. Vad är ni intresserade a...

Sök i bloggen

Translate

Presentation


Välkommen till en blogg skriven av en 18-årig tjej från Stockholm om mat och hälsa! Här inspirerar jag till en hälsosam livsstil som håller på längre sikt utan dieter, kalorier och vikttänk! Jag älskar att testa nya recept och hitta på mina egna, dessa re

Följ bloggen på bloglovin

Nyttigt Gottis

Kontakta mig

                      Mail:

foodandhealthinmyway@yahoo.se

 

Instagram: sooofieee

Fråga mig

116 besvarade frågor

Middagsrecept

Topp-12 "Chokladigt"

 

Inlägg om vikt och kalorier

   

Superfood Guide

Nyttiga frukostmuffins

Kategorier

Vegetariskt

Pannkaksrecept

Andra inspirerande bloggar

Läsarfrågor med svar

Hitta recept

Matbloggstoppen

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26 27 28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Arkiv

Bloggar om mat

Matklubbens Topplista

Senaste inläggen

Omröstning

Varför läser du min blogg?
 För recepten
 För frukostinläggen
 För inspirationen
 För bilderna
 För att du känner mig personligen
 Annat (kommentera gärna vad då)
 Det är första gången jag besöker bloggen
 Flera av anledningarna

RSS

Hälsobloggstoppen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se